Möt Carl Becquet, Vd Axelent Benelux

Carl Becquet går upp ur sängen klockan 6 varje dag. Han bor nära kontoret och kommer alltid till jobbet en timme innan alla andra. Under den timmen gör han saker som han annars inte hinner: koncentrerar sig på att hitta prospects, utforma erbjudanden, lägga ordrar till Sverige...

– I början packade jag ordrarna som kom själv och skickade ut dem.

Carl började arbeta för Axelssonfamiljen redan 1987, efter att ha blivit kontaktad av Stefan Axelssons pappa, Folke Axelsson, som då drev Troax.

– Jag tog ett plan till Sverige för att träffa Folke, som då hade etablerat företaget i Tyskland och Holland. Nästa steg var att göra något i Schweiz och Belgien. Vi kom bra överens och mitt företag blev distributör för Troax produkter i Belgien.

Carl minns sitt första kontor på sex kvadratmeter, papper skickades via fax och han satt vid en av de första, riktigt klumpiga datorerna från IBM. Kontoret var inhyst i ett kontorscenter med delad växeltelefonist.

– 1994–1995 flyttade vi till en byggnad med lager i samma byggnad. Det var en fantastisk upplevelse.

När Troax såldes till ett investementföretag beslutade sig Carl för att det var dags att lämna.

– Jag hade lite andra saker på gång då, men när Folke hörde att jag hade slutat att arbeta med Troax ringde han upp och sa att han ville starta upp Axelent i Belgien med mig. Axelent var ett familjeföretag, vilket var just vad jag gillade.

Axelent var ett familjeföretag i ”Folke-style”, som Carl säger. Familjementaliteten är viktig för Carl Becquet. Den betyder att man jobbar för något särskilt och att man ”känner familjen Axelsson i företaget”, som han själv uttrycker det.

– Även om bolaget har vuxit med åren och man behöver hitta nya vägar framåt, finns känslan av familjeföretag kvar.

2003 grundade Carl Becquet Axelent Belgien och för fem år sedan ringde Mats Hilding upp och frågade om Carl även ville ta hand om Nederländernas marknad. Det ville han, och idag är Carl vd för Axelent Benelux.

– Vi har en stark värdegrund, några av våra medarbetare har arbetat ihop nästan från start. Jag har jobbat upp ett team och vi står varandra nära. Men det har varit en utmaning att få ihop det belgiska och det nederländska teamen till ett. Först efter tre år kunde jag känna att de integrerats på riktigt. Idag har vi en internationell känsla, men det är en utmaning att kombinera olika länders mentaliteter och få dem att arbeta tillsammans. Man måste dels hitta den rätta balansen mellan business och privatliv, men också hålla uppe mentaliteten och lagandan. Det är viktigt att se till så att alla arbetar utifrån samma värderingar och att uppfattningen om vilken typ av företag Axelent är, är densamma för alla.

Axelent Benelux, med dotterbolaget Axelent Netherlands, ägs sedan september 2015 till 100 procent av Axelent AB, och har idag en omsättning på 10 miljoner Euro. När Carl ska beskriva Axelents framgångssaga nämner han själva branschen som en nyckelaspekt. Säkerhetsbranschen är enkel, säger han, eftersom folk hela tiden behöver säkerhet. En annan aspekt är att Axelent alltid har utvecklat nya produkter, även när de befintliga sålt bra.

– En tredje aspekt är alla de entreprenörer som Axelent har knutit till sig runt om i världen, som arbetar väldigt hårt för att nå sina mål. 25 procent av omsättningen kommer från Skandinavien, men resten kommer från bolag runt om i världen. Då behöver du folk du litar på. Förtroende är en av anledningarna till att jag stannar kvar på Axelent. Och att jag arbetar med Sverige. Svenskar är kanske inte de mest sociala människorna, men de är alltid korrekta och några man kan lita på.

Carl minns sitt första säljmöte 2004, när han skulle presentera sina siffror för den belgiska organisationen.

– Jag uppskattade att vi skulle lägga ordrar på minst 1 miljon euro till Sverige det året och minns hur hela teamet tappade hakan när jag sa det. De stirrade på mig med öppen mun och undrade helt säkert vad jag var för överambitiös människa. Men faktum är att vi till och med överträffade min uppskattning det året.

Carl Becquets dag slutar klockan 19.00 på kvällen. Han är därmed inte bara först in på kontoret utan är även den som går sista hem på kvällen.

 – Men egentligen slutar jag aldrig att jobba. När jag var ung kunde jag gå upp mitt i natten och skriva ner något jag kom att tänka på, det gör jag inte längre. Men jobbet är en del av mig.