Som ung hade jag hade knappt vågat hoppas att jag någon gång skulle få vara med och bygga upp ett företag. Men drömmen om det har alltid funnits, och för mig har tiden på Axelent inneburit att den drömmen blev verklighet.
Jag kom in på Axelent på grund av en omstrukturering. Folke Axelsson, Stefan Axelssons pappa, och jag hade träffats lite då och då genom åren. Hösten år 2000 kom han och hälsade på mig på mitt dåvarande jobb och vi konverserade om lite allt möjligt. Vad han egentligen ville var en aning svårt att förstå, men så i juldagarna ringde han mig och frågade om jag ville bli en del av Axelent. Jag hade stor respekt för Folke och tackade ja till att tillsammans med Stefan och Johan Axelsson ta bolaget in i framtiden. Den 1 mars år 2001 klev jag på vd-posten.
Jag steg in i bolaget i en kritisk fas, men tack vare medarbetarnas positiva attityd – alla ville åt samma håll och stod på tårna för att allt skulle fungera – gick det bättre än jag hade vågat hoppas på. Det har alltid funnits en framtidstro och en kärlek för företaget bland vår personal, ”Axelentandan” som vi kallar den. Jag
brukar beskriva det som ett träd: om kärnan i mitten är frisk bildas en ny årsring varje år. Vi bygger hela tiden på den friska kärnan i mitten och lägger på årsringarna, en efter en. På så sätt har det här trädet vuxit.
I och med coronaviruset och dess konsekvenser är vi i skrivande stund inne i en kris som vi aldrig tidigare har upplevt. Samtidigt har vi aldrig varit starkare än vi är nu. Ända sedan vi började har vi varje dag ökat värdet på varumärket, och varje dag har personalen utvecklats i sitt jobb och i sin kompetens.
Under min första tid på Axelent kom Folke nästan varje dag och hälsade på mig, vi brukade samtala om både det ena och det andra. En dag när han kom var jag lite bekymrad. Folke frågade hur det var, jag berättade och fick svaret: ”Ja, men det är bra att ni får tänka till lite. Det får inte vara för enkelt för då blir det inte roligt”. Det fick mig genast på bättre humör. Naturligtvis har jag en liten fjäril i magen inför framtiden. Både Axelent och omgivningen befinner sig som sagt i en stor kris och arbetet framåt kommer inte att vara någon räkmacka. Men Folkes ord finns med mig och jag är säker på att Axelent klarar sig även genom detta. Folke fick mig att förstå att Axelent är lite mer än ett företag. På Axelent ska medarbetarna kunna utvecklas, bolaget ska vara starkt rotat i sitt ursprung och man ska låta plantan få växa.
När jag nu lämnar vd-posten tänker jag på samma sätt. Förändringarna ska inte vara allt för stora, alla ska känna trygghet i att vi vill fortsätta på den inslagna linjen. Bolaget ska kunna utvecklas utifrån de förutsättningar som sattes från början. Redan när Axelent startade för 30 år sedan fanns tanken om att bolaget alltid skulle finnas i Hillerstorp, det skulle finnas en koppling till familjen och det skulle finnas en tradition som skulle växa vidare. Nu tar min dotter över, med den kapacitet och alla de förutsättningar som krävs för att klara av uppgiften. Det känns väldigt bra. Genom detta, och i samma nära samarbete med Stefan och Johan, ska Axelent kunna lägga ännu fler årsringar runt sin friska kärna framöver.
Jag går nu in i en ny fas i livet, vilket kommer att ha sin charm. Jag kommer dock vara på plats på bolaget på något sätt, bland annat i styrelsen, så länge jag känner att jag kan tillföra något.
Om jag lämnar ett arv efter mig hoppas jag att det är insikten och vetskapen om att vi är med i ett större sammanhang än att bara sälja så många nätväggar som möjligt. Folke hade en kristen tro, en tro som jag själv också delar, och det har alltid funnits en stark värdering på Axelent om att se sin nästa som sig själv. Vi ska vara en del av samhället, och den tro som genomsyrar våra värderingar ska vi också låta gå igenom våra handlingar. Den ska spegla vad vi är och vart vi vill. Och vi ska alltid se individerna och låta dem växa enligt en av våra deviser: ”Grow with us”.
Som ung hade jag hade knappt vågat hoppas att jag någon gång skulle få vara med och bygga upp ett företag. Men drömmen om det har alltid funnits, och för mig har tiden på Axelent inneburit att den drömmen blev verklighet.