Kapitel 3.2
Välja och konstruera skydd
Fasta skydd förhindrar åtkomst till riskkällor och måste vara starka, kunna avlägsnas med verktyg och inte sitta kvar på plats efter att fästanordningarna har avlägsnats. Nedan förklarar vi när, var och vilket skydd som ska användas i olika typer av situationer.
Om tillträde till ett visst riskområde sällan krävs (typiskt sett mindre än 1 gång/vecka) ska fasta skydd användas. Ett fast skydd är en avgränsning som förhindrar åtkomst och som säkerställer att riskkällan inte tränger ut. Det definieras som en del av maskinen, inte som ett optionellt tillbehör.
För fasta skydd gäller tre grundregler:
- De måste vara lämpliga och tillräckligt stabila för den förväntade riskkällan.
- De får inte kunna avlägsnas utan verktyg (ett mynt är inget ”verktyg”, däremot en skruvmejsel eller en gaffelnyckel). Fastsättningsanordningarna får inte gå förlorade efter att de har lossats. De måste fortfarande vara anslutna till skyddet eller maskinen (ytterligare detaljer följer längre ned i texten).
- Det ska inte stanna kvar i sin position om alla fastsättningsanordningar har tagits av (såvitt detta är fysikaliskt möjligt och inte är farligt – man kan inte tillåta att ett 20 kg tungt hölje helt enkelt faller ned om alla fästskruvar har lossats).
Eftersom fasta skyddsanordningar inte övervakas får de endast tas bort när maskinen har stoppats på ett säkert sätt. Standarderna kräver att de endast tas bort enligt ett "säkert arbetssystem". Det är ett formellt förfarande som fastställs skriftligen.
Rutinen bör innehålla åtminstone följande information:
- Vilka villkor måste vara uppfyllda för att skyddet ska få tas bort?
- I vilka situationer eller varför får skyddet tas bort?
- Vem får ta bort skyddet (kvalifikationer)?
- Vilka riskkällor finns kvar när skyddet har tagits bort?
- Vad måste göras innan maskinen kan startas igen?
Från riskbedömning till val av skyddsåtgärder
Varför och när måste skyddsanordningarna vara icke löstagbara?
När kravet på så kallade ”no-loss fasteners” först dök upp blev det mycket diskussion om det. Men deras användning har under tiden förtydligats genom kommentarer i (EN) ISO 14120.
Förlustfria fästelement måste användas när:
- Det tekniska skyddet behöver demonteras inför planeringsbara arbeten, t ex inställning, störningsåtgärder eller underhåll (mer sällan än 1 gång/vecka)
- Det är sannolikt att fastsättningsanordningarna kan gå förlorade
Axelents X-Guard-system uppfyller alltid detta krav eftersom inga avtagbara fastsättningsanordningar behövs. För att lossa på maskinskydden behövs en speciell nyckel, X-Key. Oförlorbara fastsättningsanordningar krävs inte om de tekniska skydden endast behöver demonteras inför generalöversyn eller för demontering av maskinen.
Bestäm rätt höjd för maskinskydd
I de europeiska standarderna anges 140 cm som minsta tillåtna höjd. Lägre maskinskydd kan lätt klättras över och är därför inte tillåtna. I de flesta fall är skydden mycket högre.
Rätt höjd är beroende av två mått:
- Riskområdets höjd över marken (observera att den högsta punkten kan vara ovanför den övre kanten på det planerade skyddsstaketet)
- Det horisontala avståndet från området utanför maskinskyddet till farozonen
Om dessa mått är kända kan man läsa av den
erforderliga höjden i nedanstående tabell som är
ett utdrag ur EN ISO 13857.
Samma värden anges i ANSI B11.19 Annex E.
Märk! Även från insidan av maskinskyddet mot riskområdet ska ett minimiavstånd beaktas.
Maskvidd - Säkerhetsavstånd
Upp till en spalthöjd på 20 mm är säkerhetsavståndet ≥ 120 mm.
Detsamma gäller för kvadratiska öppningar som inte är större än 30 x 30 mm.
Om spåret är mer än 20 mm högt och 30-65 mm brett krävs dock ett större säkerhetsavstånd på 200 mm.
Om du på grund av utrymmesbrist måste gå närmare riskkällan ska du använda massiv panel.
Standardmaskor som erbjuds av Axelent:
- 20 x 50 mm ≥ 120 mm
- 30 x 50 mm ≥ 200 mm
Val och placering av skyddsstängsel
Farozon
Bestäm riskområdets position.
Höjd
Bestäm den maximala höjden på riskområdet. I detta fall 1600 mm.
Horisontellt avstånd
Bestäm det horisontella avståndet från riskzonen till staketet.
I detta fall 400 mm.
Välj rätt stängselhöjd från tabellen i standarden
EN ISO 13857, tabell 2, anpassad till Axelents stakethöjdsintervall (se tabellen ovan).
I detta fall är den korrekta minsta stängselhöjden 2200 mm.
Markfrigång
Kontrollera om det är möjligt att nå runt skyddet och in i en riskzon.
Markfrigång
Om ett riskområde finns nära marken måste det vara minst 1100 mm bort, annars måste markfrigången stängas, t.ex. med Axelent sparkplåt.
Utskjutning eller spill av delar
Kan delar slungas ut eller farliga vätskor läcka ut?
Utskjutning eller spill av delar
Om delarna är mindre än den valda maskvidden eller om vätska kan spillas, överväg att använda plast- eller plåtpaneler.
Öppningsbara skydd för oftare tillträde
Till dessa hör gångjärns- och skjutdörrar, lock och klaffar. De kan öppnas och stängas snabbt. Men för att förhindra att de förblir öppna under drift måste de övervakas.
Öppningsbara skydd för oftare tillträde
Om tillträde till ett visst riskområde krävs ofta (typiskt sett oftare än 1 gång/vecka) ska ”öppningsbara skydd” användas.
För sådana skydd gäller två viktiga krav:
- Maskinens styrsystem ska övervaka det tekniska skyddets tillstånd (öppet/stängt). Detta styrsystem ska avsluta alla riskfyllda rörelser/tillstånd i maskinen om det tekniska skyddet öppnas.
- Det får inte vara möjligt att starta riskfyllda rörelser medan det tekniska skyddet fortfarande är öppet.
Denna funktion kallas för ”förregling” eftersom en ”regel” hindrar maskinens drivanordning från att fortsätta att köra medan det tekniska skyddet är öppet. De flesta förreglade tekniska skydd består av dörrar. Men det finns även andra lösningar
Dörrarnas tillstånd övervakas av så kallade skydds- eller säkerhetsbrytare (det korrekta ordet i standarder är ”förreglingsanordning”). Det finns i princip tre olika typer av dessa och det finns ganska snäva regler för hur de ska användas. För mer information, se kapitel 3.6 Regler för säkerhetsbrytare.
Skyddslåsning
Förhindra att dörrar/grindar öppnas under drift
Ibland dröjer det en viss tid innan maskinen stannar efter att en dörr har öppnats.
Personer kan då komma åt rörliga och farliga delar. I sådana fall utrustas det öppningsbara skyddet med ett elektriskt lås. Detta förhindrar att dörren öppnas medan maskinen fortfarande varvar ner. Denna funktion kallas för ”låsfunktion”.
Om operatören vill beträda ett riskområde genom en låst dörr måste styrsystemet först ”informeras” om detta. I de flesta fall trycker operatören på en knapp vid dörren eller på en manöverpanel. Maskinen stannar och skiftar till ett säkert tillstånd. Därefter öppnar styrsystemet låset vid dörren (öppnar låsfunktionen). Vid ett strömavbrott förblir dörren i normalfall i låst skick. Detta tar upp risken för att låsa in en person i en maskin, se avsnittet "Hantering av inlåsningrisker".
Skyddslåsning är också meningsfull när öppning av dörrar under drift skulle orsaka fel. Då betraktas det dock inte som en säkerhetsfunktion, eftersom det inte är installerat för att garantera säkerheten. I sådana fall används ofta magnetiska skyddsluckor som kan öppnas vid strömavbrott.
Om maskinen behöver en viss tid för att stanna efter att skyddsdörren har öppnats kan en person fortfarande nå en farlig rörlig del. För att förhindra detta kan rörliga skydd förses med dörrbrytare som förhindrar öppning under drift. Maskinen måste först stoppas och sedan kan dörren låsas upp. Detta kallas ”låsning av skydd” och diskuteras i avsnitt 3.4.
Stängning leder inte till start
Ibland vill konstruktörer tillämpa tekniska skydd så att ett förlopp genast startar (på nytt) efter att operatören har stängt en dörr. I normalfall är detta inte tillåtet.
När en dörr stängs får endast förreglingen återställas. Maskinen får inte starta på nytt förrän en startknapp har tryckts in.
Om start ska utlösas när det tekniska skyddet stängs, rör det sig om ett ”förreglande skydd med startfunktion”.
Begränsningarna för denna typ av tekniska skydd är ganska stränga:
- Öppettiden ska vara kort och övervakas. Om det tekniska skyddet är öppet längre än inställd tid, kommer start att förhindras vid stängning.
- Stängningen av det tekniska skyddet får endast utlösa en kort cykel.
- Det tekniska skyddet ska hållas tillförlitligt i öppet tillstånd så att det inte stängs tillfälligt (vilket annars utlöser start).
- Alla andra tekniska skydd ska vara förreglade så att riskområdet inte kan beträdas utan att detta detekteras.
Tekniska skydd med drivfunktion
För att spara tid eller kunna flytta tunga tekniska skydd, används ofta elektriska, pneumatiska eller till och med hydrauliska drivanordningar.
Motordrivna rörliga skydd kan utgöra en risk för klämning eller klippning. Om så är fallet måste skyddet förses med extra säkerhetsutrustning. Dessutom måste kraften/hastigheten hos de rörliga skydden hållas inom snäva gränser.
Utan ytterligare säkerhetsanordningar får en kraft på 75 N och en energi på 4 J inte överskridas av ett stängande skydd. Detta för att förhindra brutna lemmar eller ännu allvarligare skador, men 7,5 kg på fingret gör ändå ont.
Av denna anledning används så kallade ”trip bars” på motordrivna skydd. En snubbeltång är en typ av skena eller gummifena som känner av kroppsdelar som är i vägen för det rörliga skyddet. Kraften från det rörliga skyddet utlöser denna anordning och skyddet stannar eller återgår till sitt öppna läge.
Utlösningskraften är begränsad till 150 N och 10 J.
Som alternativ till en snubbeltråd kan man använda motvikter eller någon annan form av kraftreduktion (slirkoppling, tryckreduceringsventiler, momentbegränsare).
Läs mer i vårt webbinarium om de viktigaste reglerna för tillträde till bevakade områden enligt internationella standarder baserat på skälet till tillträdet och dess frekvens