Kapitel 3.1
Riskuppskattning och risk reducering
Vid riskuppskattning bedöms faror före och efter säkerhetsåtgärder. Standarder fokuserar dock på att uppnå de nödvändiga säkerhetskraven direkt, utan upprepade bedömningar.
Riskuppskattning – utöver EN ISO 13849-1
När ingenjörer pratar om en riskbedömning menar de ofta en så kallad ”riskuppskattning” som innebär att man bedömer hur allvarlig en riskfylld situation är. Många vill först uppskatta risken utan en skyddsåtgärd och sedan en andra gång efter att skyddsåtgärder har vidtagits.
Men är detta verkligen nödvändigt? Det enkla svaret är nej.
Standarderna som tillämpas kräver inga sådana riskuppskattningar före och efter. Särskilt i sådana fall när det huvudsakliga syftet med riskuppskattningen består i att bestämma avsedd Performance Level (PL, prestandanivå) eller säkerhetsintegritetsnivån (SIL) för styrningsfunktioner är en riskuppskattning i efterhand knappast meningsfull.
Man kan jämföra detta med en balansvåg. I den ena vågskålen ligger PLr eller SILcl som resultatet av riskuppskattningen. PLr definierar den avsedda tillförlitligheten i den säkerhetsrelevanta styrkretsen. I den andra vågskålen ligger styrfunktionen som uppnår den avsedda tillförlitligheten, dvs. som motsvarar avsedd PL eller SIL. Vågen står i balans eftersom dessa krav har uppfyllts. Därmed är det inte nödvändigt att uppskatta risken igen.
Riskuppskattning före och efter
Men vad gäller om man ändå vill jämföra riskerna (före/efter) eller om detta begärs av slutkunden?
Metoden som nämns i EN ISO 13849-1 är knappast lämplig för detta syfte eftersom den endast uppvisar två nivåer för varje riskobjekt. För att kunna uppskatta risken utan och med en skyddsåtgärd på ett meningsfullt sätt krävs en metod med en finare upplösning.
Tabellen nedan innehåller de riskvillkor som anges i EN 62061. Denna standard innehåller den bäst dokumenterade riskuppskattningsmetoden med den högsta upplösningen och rekommenderas därför av Axelent.
Denna metod omfattar fyra nivåer för skadans allvarlighet, fem för frekvensen och fem för sannolikheten att skadan ska inträffa samt tre för möjligheten att undvika en farlig händelse. Därmed är det möjligt att komma fram till klara skillnader mellan risken utan och med skyddsåtgärd.
Samtidigt måste man tänka på att reducera rätt riskobjekt vid riskuppskattningen efteråt. I de flesta applikationer reducerar skyddsåtgärderna inte allvarligheten för möjliga skador. Detta är i normalfall endast möjligt om drivenergin reduceras. Av denna anledning ändras i de flesta fallen endast sannolikheten för att en farlig händelse ska inträffa.
Reducera riskerna
Maskindirektivet bestämmer prioritetsordningen för val av skyddsåtgärder enligt följande:
- Säkerheten ska vara inbyggd i produkterna
- Om detta inte är möjligt ska säkerheten uppnås med konstruktiva åtgärder.
- Den lägsta nivån föreligger om säkerheten är beroende av personernas beteende. Detta uppnås genom att lägga till varningar och bör vara undantag snarare än regel.
Villkor för val av tekniska skydd
Ett skydd är en fysisk spärr som förhindrar tillträde till en riskkälla.
Ett skydd är en fysisk spärr som förhindrar tillträde till en riskkälla. Maskinskydd från Axelent är ett typiskt exempel. Man kan även betrakta problemet från den andra sidan av maskinskyddet: Skyddet ska även förhindra att riskkällan når fram till människorna.
Samtidigt är skydd ofta i vägen när maskinen ska ställas in, om störningar ska åtgärdas eller om underhåll behöver utföras.
Inför denna bakgrund är det lätt att förstå de två centrala urvalsvillkoren för tekniska skydd:
- Typ av riskkälla – krossning, avklippning eller utkastning av delar, vätskestrålar osv.
- Frekvens för tillträde–
Ingen åtkomst behövs
Sällan: Mindre än en gång per vecka
Ofta: Dagligen eller till och med flera gånger per timme
