Kapitel 3.1
Riskuppskattning och risk reducering
Riskbedömning utvärderar faror både innan och efter att säkerhetsåtgärder implementerats. Standarder fokuserar dock på att uppfylla säkerhetskrav direkt, utan upprepade bedömningar. Nedan vägleder vi dig i hur du kan uppskatta och potentiellt minska risker i din verksamhet.
Riskuppskattning – utöver EN ISO 13849-1
Många ingenjörer, när de pratar om riskbedömning, tänker främst på den så kallade "riskbedömningen", där allvaret i en farlig situation fastställs. De vill uppskatta risken först utan skyddsåtgärder och sedan en andra gång efter att dessa har implementerats.
Tillämpliga standarder kräver inte en risk-in/risk-out-analys, som utvärderar risken före (risk-in) och efter (risk-out) att säkerhetsåtgärder har tillämpats. Denna metod är onödig, särskilt när huvudmålet med riskbedömningen är att bestämma den nödvändiga prestandanivån (PL) eller säkerhetsintegritetsnivån (SIL) för styrfunktioner. I sådana fall är bedömningen av den kvarvarande risken (risk-out) irrelevant eftersom fokus ligger på att säkerställa att styrfunktionen uppfyller de erforderliga säkerhetsprestationskraven. För mer praktisk vägledning om detta ämne, gå till kapitel 3.2 "Val av maskinskydd", som beskriver effektiva metoder för att skydda maskiner.
Tänk dig ett set med balansvågar. På ena sidan läggs resultatet av riskbedömningen, PLr eller SILcl. PLr definierar den erforderliga tillförlitligheten för styrkretsen. På den andra sidan av vågen läggs en styrsystemfunktion som är tillräckligt pålitlig och når den nödvändiga PL/SIL. Nu är balansvågarna i balans och kraven är uppfyllda. Därmed behövs ingen ytterligare risk-out uppskattning.
Risk-in/risk-out bedömning
Men vad händer om du fortfarande vill göra riskjämförelser (risk-in/risk-out uppskattning) eller om din slutkund kräver det?
Metoden som beskrivs i (EN) ISO 13849-1 är inte lämplig för detta syfte. Anledningen är att den har endast två nivåer för varje riskelement. För att kunna jämföra risker före och efter genomförande av åtgärder behöver du en metod med högre upplösning.
Diagrammet visar de kriterier som presenteras i (EN) IEC 62061. Det är den bäst dokumenterade riskuppskattningsmetoden med den finaste upplösningen och rekommenderas därför av Axelent.
Denna metod har fyra allvarlighetsnivåer, fem frekvensnivåer, fem sannolikhetsnivåer och tre undvikande nivåer. Du kan tydligt se skillnaderna mellan risk-in och risk-out.
Var dock försiktig med att reducera rätt riskelement i risk-out uppskattningen. I de flesta tillämpningar kommer skyddsåtgärder inte att förändra allvarligheten av möjliga skador. Det skulle endast vara möjligt att minska detta genom att minska de operativa krafterna, vilket normalt inte kan ändras samtidigt som önskad funktion eller effektivitet bibehålls. I de flesta fall är den enda förändringen i sannolikheten för att faran inträffar.
Reducera riskerna
Föreskrifter och standarder tydliggör tre steg och kräver att de alltid följs.
- Säkerhet bör vara inneboende i produkter.
- Om det inte är möjligt, bör det vara en del av produktens design.
- Slutligen uppnås den lägsta nivån av säkerhet när det beror på människors vilja och handlingar. Detta uppnås genom att lägga till varningar och bör vara undantaget snarare än regeln.
Kriterier för att välja maskinskydd.
Ett skydd är en fysisk barriär som förhindrar människors åtkomst till en farokälla.
Ett skyddsstängsel från Axelent är ett typiskt exempel. Man kan också se problemet från andra sidan av stängslet: Skyddet ska förhindra att faran når människorna.
Fasta skydd kan dock ofta vara i vägen när människor vill ställa in maskinen, åtgärda fel eller utföra underhållsarbete.
Detta hjälper oss att förstå de två primära urvalskriterierna för maskinskydd:
-
Typen av fara
Krossning, skärning och/eller utdrivning av delar, sprutande vätskor etc. -
Frekvensen av nödvändig åtkomst
- Sällan: Mindre än en gång i veckan – avtagbart fast skydd.
- Ofta: Dagligen eller till och med flera gånger i timmen – rörligt skydd som en dörr med interlock.
